dagboksbild
radavskiljare
radavskiljare

Idas dagbok oktober 2014

 
31/10
Två av mina favoritbilder genom åren.....
 
Du o jag matte.....
 
 
Efter ett välförtjänt 1:a pris ÖKL jaktprov
 
   
23/10
Sorgens dag..... Ida har somnat för gott idag.

Förhoppningsvis orkar jag (matte) summera och avsluta den här dagboken till veckan - nu är det för tidigt, tårarna rinner hela tiden.
   
22/10 Nu struntar vi i allt vad Rehab heter..... nu får jag göra roliga saker igen - ha kul, helt enkelt! både idag och igår har jag fått leta dummies i skogen och då blir jag som en liten valp igen - skiter fullständigt i att jag haltar!!!
Vadan denna vändning?? Jo, jag var till "min" gymnast i måndags och trodde jag skulle på SPA och få en skön genomgång av hela mig. Men så blev det inte! Dessvärre hittade han en stor knöl (som en golfboll) under ena frambenet, ganska djupt in i armhålan mot bröstkorgen :-( Så han avslutade den sköna massagen och skickade mig till veterinär i stället och dit ska vi i morgon.
Matte verkar redan ha bestämt sig för vad det handlar om så nu gråts det här mest hela tiden. Men själv är jag gansska oberörd och förstår inte riktigt vad allt handlar om. Jag är ju för sjutton pigg!!!
Nåväl, i morgon vet vi hur läget är.
   
19/10 Här har lugnet lägrat sig och soffan är extra skön nu när snön vräker ned utanför fönstret.....
Men i veckan har det varit riktigt skönt höstväder och vi har faktiskt fått träna lite lätt varje dag. Matte vågar knappt säga det högt, men Syrra har inte tuggat på en enda dummy på hela veckan!!!!!! Månntro hon fattat galoppen nu? I så fall kan man säga att "trägen vinner" men troligen är det som vanligt att det bara varit ett tillfälligt avbrott i tuggandet. Men man kan ju alltid hoppas att det fortsätter funka..... Hoppet lever vidare!!!
 
   
  Idag ska det bli lite frissning av tassar o svansar är det sagt. Vi får fint besök från Kiruna till helgen och då vill matte att vi ska se lite respektabla ut ;-) Det blir skönt att bli lite ompysslad. Fast jag är ganska bortskämd med det nu för tiden, det blir massage lite nu o då på mina haltande framben. Och i morron ska jag få gå till min gymnast....... hoppas han hittar nån enkel upphakning e dyl, så att jag blir fräsch igen. Det är lite trist att inte vara helt fit for fight. Får ju aldrig busa nu och tänk när killarna (Syrras bröder) kommer - då vill jag ju härja lite.
   
  Sen kan jag ju berätta att vår vita, tama duva bott hos oss sen sist. Vi kallar henne Frida nu. Hon är rädd för oss men inte för husfolket. Så fort de kommer ut kommer hon flygande mot dem o vill ha mat och hon äter gärna direkt ur handen. Märkligt.....
   
12/10 JaHa, då har soffkompisen och rehabkompisen flyttat hem igen. Lite synd. Jag tycker det är kul med killsällskap.
 
  Men Syrra är nog nöjd. Hon accepterade visserligen Norman efter första dagens utbrott. Men hon hade nogsamt talat om för honom att inte komma föööör nära och inte snusa på henne. Och, eftersom Norman är en gentleman, så accepterade han hennes regler även om han emellanåt tyckte det var lite trist....
   
10/10 Tänk vad snabbt saker o ting förändras...... Första snön och matte har gjort sin första vurpa! Hon försvann ner i ett djupt dike men landade mjukt, så det var bara att kliva upp igen. Tror nog hon kommer att sluta använda sina Foppa-stövlar nu - lika hala som tofflorna! Själv har jag jagat ett rådjur...... inte så långt, men ändå......
 
Det är INTE solen som lyser!!!!
 
   
9/10 Kors i taket!! Syrra har varit snäll med Norman nu i en och en halv dag! Hon e ju för rolig den där tjejen - väldigt ojämn i humöret, om man säger så!!
Matte bor i princip hos honom nu - i alla fall kvällar och nätter - så igår kväll var vi o hälsade på. Syrra knoppade in på soffan medans jag - min vana trogen - gjorde sönder en av hans många leksaker. Jag har gjort det till en grej att alltid ha sönder nån pipgrej när jag kommer dit..... jag tycker det är vansinnigt kul! Hemma har vi ju inga såna där pipande saker och snart har inte Norman det heller. Men hans leksakskorg åkte med en väldans fart in i ett eget rum så nu kanske jag har förstört färdigt för ett tag.....
   
 
Idag hände nåt kul (?) här hemma - vi fick besök av en alldeles kritvit, tam duva..... En fredsduva kanske?? Och hon fann husse direkt, så när han kommer ut kommer hon ner på backen och vill ha nåt..... bröd tycker hon om.
Duvor är väl inte spec ovanliga i sig, men här ute hos oss brukar vi inte ha några och en kritvit dessutom var lite mysigt. Om den nu inte förebådar om nåt elände förstås, men det tror vi inte...
 
 
Matte hade i vanlig ordning lyckats ställa in kameran fel, så det blev lite suddigt.....
 
   
7/10 Nu är vi minsann två halta och lytta som är ute på rehab-prommisar!!!!
I och för sig har väl inte jag varit på nån rehab-prom på länge, men nu gör jag Norman sällskap för vi försöker sköta om honom den här veckan när hans husfolk är på ranten.
Men den stackarn är mer illa ute än vad jag är, tror jag. Han har nämligen diskbråck och väldigt strikt regim! På mornarna försöker matte gå Cavaletti med honom och sen har han en liten pilatesboll som han ska sträcka ut på. Stackarn!!! Dessutom går han omkring med kläder för att inte bli kall om ryggen.
Vi tycker det är jättesynd om honom. Förutom Syrra då förstås! Hon tycker inte synd om nån, hon skäller ut honom så fort han kommer i närheten av henne eller mig. Hon vaktar mig också, den rackarn. Jag kan väl för sjutton ta hand om mig själv.... Det kunde jag långt innan hon kom in i bilden.
Idag har hon varit en riktig satmara - elak o finurlig, beroende på vad som passat bäst för stunden. Som när matte la ut ett skinn till Norman t ex. Då satt hon som en ängel precis bredvid tills han ledsnade på hennes tjat och steg upp - då la hon sig snabbt som ögat på det sköna skinnet i stället!!!!
Men hon är så himla lynnig också, så man vet aldrig, i morron kanske hon tycker att Norman är mysig igen.... vi får väl se.
   
3/10
Utsikt från vår altan en härlig höstdag!
 
   
2/10 Va va de jag sa???? Jo, att det var ren och skär TUR när min efterträdare i skogen förra gången fick både stöta och apportera tjäder!!! Den här gången blev det minsann ingen pippi. Skadeglädje tror jag det heter......
Däremot fick hon känna björnlukt - men det var nog också bara TUR! Husse blev jätteförvånad när han släppt ut henne ur bilen och hon började studsa och skälla utav bara den.... Då såg han i ögonvrån hur något mörkt sprang över vägen och när han sen kollade var det tassavtryck lika stora som hans händer...... så det måste helt enkelt varit en björn. Sen fick vi rapport av några andra jägare att de hade överraskat en björn alldeles i närheten av vår camping ett par dar innan!
JaJa - matte o jag får minsann alddrig vara med när det händer nåt spännande.

Bortsett från jakten så hade vi toppenfina dagar - vilket väder vi haft!
 
  Och lingonen är fortfarande jättegoda, så jag har haft fullt upp att beta. Dom var visserligen lite frusna och beska - men jag tyckte dom var jättegoda i alla fall. Man kan ju undra om dom är så nyttiga när dom är jästa, men jag blev då inte i fyllan i alla fall!!!
Åsså har jag fått gå två viltspår den här gången också. Matte var snäll med mig och hade lagt dom i jättefin terräng, så att jag skulle slippa hoppa och tjorva in mig så mycket..... hon vill att jag ska vara lite försiktig med mina leder. Men det var ju jättekul i alla fall...... och det gick förstås jättebra - det gör alltid det nu för tiden!!!
 
Vårt basläger från ovan...
 
 
Den obligatoriska brasan som vi håller liv i hela tiden....
 
 
Matte o jag tar igen oss....
 
   
 
Syrra försöker väcka sin jaktarkompis lite snällt o försiktigt!