dagboksbild
radavskiljare
radavskiljare

Idas dagbok januari 2013

 
31/1 Ikväll var det HS för lillsyrran, men av någon anledning brydde jag mig inte så mycke..... man börjar bli van - jag får ju ALLTID vara hemma nuförtiden. Hon tränade visst på stående o läggande under gång och sen tog dom sig för att springa vänstervarv också..... Lika bra att man inte var med.
Själv var jag ute o eldade kartonger med husse och sen gick vi ut på sjön - men det var ingen höjdare, för det hade kommit upp mycke vatten på isen. Så nu önskar vi oss lite kallare igen!
Tänk att vi aldrig blir nöjda - är det inte det ena så är det det andra........
Annars försöker jag jobba febrilt med att få bort min vätskeansamling, men det går så där..... Men det kunde ju ta en vecka så vi får väl vänta o se.
   
30/1 Nu har matte äntligen ringt till veterinären.... Det är visst vanligt med en sån där mjuk, blodvätskeansamling efter ca en vecka. Det beror på att det finns stygn invändigt också. Om allt stämmer, så ska kroppen - d v s jag själv - ta reda på vätskan, men det kan ta upp till en vecka det också! Så, förmodligen är jag ganska normal ändå...... Det lät ju positivt!!
   
29/1 Åka skoterpulka, promma och skoterspring (för Syrra) har stått på schemat idag! Skönt väder och mycke snö att pulsa i.
Nu är det enda abret min vätskeansamling...... den har inte blivit mindre i alla fall. Får väl se hur det här ska sluta!
 
Vårt lilla snömonster....
 
 
...... med sina snöhögar....
 
 
...... och sin brygga! (också lite högre än omgivningen)
 
   
 
Det var riktigt trolskt på sjön idag med sol o dimma
 
   
28/1 Herre min je, vilket snöande vi haft idag - minst tre dm har vi fått. Vi började dagen med en prommis längs sjön i snö som kom på tvären.... Vi var inte svarta när vi kom hem, kan jag säga.
Sen har det blivit mycke skottande vill jag lova - två grannar är utomlands också, så vi har försökt hålla tre infarter rena från snö. Och det betydde ju alltså att vi fick vara på tomten och ha det trist - det är tråkigt med snöskottning, man blir så himla kall i rumpan!!
Men Syrra har roat sig mellan varven med att snippa upp på taket och kolla in omgivningarna, så hon försöker då i alla fall. Plus att hon drog av mig västen i ett il av leklust som rann ut i sanden när jag blev påklädd igen.

Men nu börjar jag se slutet på min operation hoppas jag! Idag tog husse stygnen och såret är jättefint..... men, nu har det plötsligt vätskat på sig innanför ärret, så nu får vi hålla koll på det. Hoppas innerligt att jag slipper nåt mer veterinärbesök.....

   
24/1 Igår var det HS för Syrra igen..... och hon kunde läxan!!!! Trodde aldrig att hon skulle fixa snabba lägganden tillsammans med andra hundar, men när avståndet var acceptabelt så funkade det. Nåt hon är väldigt duktig på är platsliggning - igår med ganska bra störning också. Hon skulle aldrig komma på idén att stiga upp....
Men lite knäpp är hon allt för när dom var på väg hem var hon som vanligt okopplad och Lystra ville leka, men icke det!! Hon morrade faktiskt åt lilla Lystra, som förvånat drog sig undan. Varför gör hon så där??? Hon har ju aldrig varit elak mot nån, men hon vill verkligen inte konfronteras med andra hundar.......så man vet ju aldrig - en dag kanske det smäller.
Oj, oj om jag hade varit med i stället.... då skulle jag minsann passat på att umgås med allihop. Det var två unghundar med igår också och såna är ju hur kul som helst. Men, inte var jag med inte. Näedå, jag var på sjön och prommade med husse i stället. Får fortfarande ta det lilla lugna och inte rejsa som vanligt.
   
22/1 Skrattar bäst som skrattar sist..... Jag har alltid tyckt vovvar med kläder sett löjliga ut, men nu är jag där!! Har fleece-väst på mig för att skydda såret mot Syrra o snö! Och inte är det nån fin, dyrköpt väst ska ni tro - nädå, här har vi sytt om en gammal matte-väst. Så ingen kan ju säga att den är snygg precis (framför allt om man vet vilken dålig sömmerska matte är). Men, men den fyller sin funktion..... Den har t o m fickor, om jag vill ha med mig lite godis eller nåt när jag går ut.
 
  Motionen för en konvalescent har idag bestått av att åka skoterpulka, vilket är toppen. Och Syrra var väldigt avis, men hon fick faktiskt springa. Rätt ska va rätt!!
Men promma fick jag i alla fall, som tur var. För jag är full av energi och har fortfarande dålig förståelse för att vi inte får raca som vanligt.
   
20/1 Det har sina fördelar att vara "sjuk" vill jag lova. Idag kom Normans husfolk och hälsade på med krya-på-dig-present! De va väl snällt? Syrra fick också en present, men det var väl förmodligen för att hon inte får busa med mig. Glada blev vi i alla fall, även om den ena (min) redan ligger trasig i sopkorgen. Jag är en fena på att förstöra leksaker - fort går det! Så nu försöker jag få låna Syrras, men den verkar väldigt kär - för idag har hon morrat åt mig för första gången för att rädda den. Kan det bero på att hon tycker jag verkar svag???
I morron ska vi ta bort kompressen - det blir nog skönt.... Hoppas såret är fint!
   
19/1 Det går ju riktigt bra det här. Lika pigg som vanligt med den skillnanden att jag har ett sår som ska läkas.
Och lite får jag allt försaka - bl a att matte o Syrra går ut ensam i skogen (inte bra), att vi inte får busa (inte heller bra) och att Syrra fått springa skoter idag (otroligt irriterande).
Varenda gång vi försöker busa får vi oss en avhyvling. Men vad hjälper det? Inte ett dugg. Vi tror ju att matte blivit tokig - helt plötsligt får vi inte ens busa. Liiilite svårt har vi att låta bli. Idag har Syrra tagit av mig västen tre ggr redan fast vi är under strikt uppsikt!
Matte vädrar lite svårigheter framöver, för om inte jag får rusa av mig blir jag ju vedervärdig. Men tydligen måste jag vänta tills såret är läkt och det lär väl ta några dagar.
 
Så här ser mitt lilla sår ut.....
 
   
17/1 LYCKAN ÄR TOTAL!! Den lilla knölen var bara en fettknöl, eller ett Lipom som det så vackert heter.

Efter den här dagen har jag börjat förstå att husfolket gillar mig en aning. Ni skulle se hur de behandlar mig när jag är "sjuk" - som en prinsessa! Dom fjäskar o donar och håller kolla på mig hela tiden. Den här vågen ska jag försöka rida vidare på ett tag.
Men däremot vet jag inte om jag tyckte det var helt OK att skjutsa mig till Öjebyn och sen bara gå in och lämna mig där bland en massa folk jag inte kände. Och när jag sen vaknade visade det sig att dom hade skurit hål i mig...... Till slut dök i alla fall husfolket upp, så att jag i sakta mak fick ta mig till bilen och tryggheten igen. Matte försökte pinka mig, men det var bara bilen som hägrade. Kände ju att det gällde att fort hoppa in där och följa med hem. Man vet aldrig va såna där veterinärer hittar på och jag ville för allt i världen inte få några fler hål på kroppen.
Men om jag nu ska vara ärlig, så var dom faktiskt jättesnälla. Veterinären Stella var så himla lugn och förtroendeingivande så matte var helnöjd. Ni skulle förresten sett matte när vi fick beskedet att det inte var nåt farligt. Hon blev så glad att hon nästan började grina! Jag vet inte riktigt, men det var precis som om hon inte hade trott att jag skulle komma hem nå mer.
Nu är det en hammagjord väst som gäller t v och med den på tänker jag nog tillbringa kvällen i soffan. Hoppas jag är lite piggare i morron!

   
14/1 Nu har vi en tråkig vecka framför oss - vi gruvar oss inför torsdagen. Då ska jag nämligen opereras. Man kan ju undra varför? Jag är hur pigg o kry som helst, känns det som! Men jag har en knöl på bröstkorgen. Den är inte så stor, men den växer sakta men säkert.
Matte har efter mycket vånda och stor beslutsångest bestämt sig för att den skall tas bort, även om hon inte gillar det. Men hon får ingen ro förrän den är borta, säger hon. Så det är väl bara att gå med på det då - jag har ju liksom inget val!!!
Tidigt på torsdag morgon bär det alltså iväg till Öjebyn och vi håller alla tummar, tår o tassar för att det ska gå bra och att det är en snäll knöl. Om nu knölar kan vara snälla..... men vi bestämmer oss för att det kan vara så!
   
11/1 HS för Syrra igår! Själv fick jag gå på sjön m husse, men till min stora förvåning fick jag göra två jättelånga linjetag. Husse brukar bara gå o gå, men den här gången blev det lite kuligheter också - så det tar sig, om man säger så.
För att återgå till HS. De verkar ha kommit igång nu igen - tanterna slöade ju till över jul- och nyårshelgen men nu ser det ut som om träningssuget kommit tillbaka. De ska visst köra igenom lydnads-1:an är det tänkt och läxan till nästa gång är SNABBA lägganden. Ska bli kul att se hur det går. Men Syrra kan allt det där så länge hon får vara hemma i sin egen, lilla trygga värld men så fort det finns andra hundar runt om blir hon totalfrustrerad - eller "låg" som matte säger och då går allt i ultrarapid.
Det som är konstigt är att hon aldrig vänjer sig - hon har ju tränat med andra hundar i hela sitt liv. Men det är väl så, att hon inte gillar hundar helt enkelt. Bara mig!!!
   
8/1 Jag är mattes kramgoaste tjej någonsin..... och det blir många kramar nu för tiden, framför allt på förmiddagarna - då kan vi sitta o kramas hur länge som helst och jag bara njuuuuuter!!
 
 
Kolla - jag har inte ett enda grått hår än! Snygg som tusan, om jag får säga det själv!
   
6/1 Igår kväll blev jag riktigt sur..... tror ni inte att nån granne hade kvar smällare från nyår?? Jodå - flera stycken. Så det blev en kväll till på toa. Men det var inte riktigt lika illa som på nyårsafton, för då var jag helt förstörd redan från kl 21. Men, nu hoppas jag verkligen att alla har smällt sina raketer och att det inte går att köpa några fler, för nu vill jag ha lite lugn o ro i mitt eget hem! I alla fall fram till Valborg.
NU har jag gnällt färdigt!

Annars är det bara fint - lugna gatan! Igår blev vi klippta - tassar, svansar och mina öron fick sig en omgång. Men Syrras öron får fortsätta att växa - husfolket har tänkt se hur lurviga öron en flat kan få..... de påstår att de aldrig sett en otrimmad flat och vill veta hur långhåriga vi kan bli!. Lite knäppa är dom allt, men hon är faktiskt söt i sina lockiga öron!
Idag har vi dansat ut julen. Ja, dansat och dansat, var väl att ta i men vi har i alla fall plockat bort de stackars tomtarna vi hade och allt som var rött är ett minne blott....

Sen är det som vanligt. Prommisar på schemat med lite linjetag och markeringar under färden och här hemma på gården fortsätter Syrra med sitt tak-projekt. Hon sticker upp på taket när hon är nyfiken på vad världen har för sig. Häromdan satt hon på taknocken och kollade när matte skottade tomten, så det blev en bra stund. Men igår åkte hon på näsan på nervägen, så det är möjligt att hon fick sig en tankeställare. Vi får väl se.....
 
   
2/1 Här siktar vi högt redan från början av nya året..... På nyårsdagen var det takskottning och naturligtvis hjälptes hela familjen åt! Själv gjorde jag väl i och för sig inte så mycke nytta, men jag stod i alla fall på backen, beredd att ge första hjälpen!
Men Syrra hon knatade helt självmant upp på taket via en vedtrave och sen bar det iväg direkt upp på nocken. Hon älskar höjder den där tokan..... Och hon tyckte det var så himla kul, så nu drar hon en repa dit upp med jämna mellanrum.