dagboksbild
radavskiljare
radavskiljare

Idas dagbok november 2013

 
27/11 Idag har vi äntligen fått träffa den där Wilma, som matte surrat så mycket om. Och för en gångs skull hade matte rätt. Wilma var en jättegullig tjej som jag naturligtvis ville busa med. Men det fick jag inte (bara jättelite) för dom skulle träna nämligen, så jag fick inte hetsa upp henne. I vanlig ordning så gillade inte Syrra henne - inte alls - hon talade direkt om för henne var skåpet skulle stå..... Jäkla torrboll, säger jag. Syrra vet inte vd hon går miste om, stackarn!! De e ju faktiskt skitkkul att träffa lite nya kompisar emellanåt.
   
25/11 Premiär för skoterspring på isen idag..... så himla kul!!! Det blev varsin kortare runda när husse provkörde skotern, men föret var toppen med lite fastfrusen snö som gav bra fäste. Så här får det gärna vara, det behöver inte alls komma nån mer snö - i alla fall inte på sjön!
Sen blev det prommis efter en ridväg, så nu hotar husfolket med att ställa in middagen för vi vräkte formligen i oss hästskit..... Syrra såg ut som en liten julgris när vi kom hem
   
24/11
   
  Tänkte ge mig tillkänna igen.... Veckorna går så himla fort, så jag hinner inte med. Upptäckte just att det är en hel vecka sen jag skrev sist!
Men ingen skada skedd! Det har inte hänt nåt! Jo, förresten - vi har varit på årets premiärtur på isen! Så nu har vi lite ytor att röra oss på alldeles utanför knuten igen! Isen är tjock, så det är ingen fara.
Åsså har jag varit och hälsat på Mimmi, men hon ville inte prata med mig - nu var det precis som från början, hon bara fräste åt mig. Jag försökte verkligen visa hur snäll jag är och att jag ville pussa henne, men icke! Slutsatsen måste bli att vi träffas alldeles för sällan.
Annars är det mest långprommisar som gäller - vi har fortfarande toppenhärligt vinterväder, även om det kanske är lite kallt. Men det gör inget!
   
17/11 Husfolket undrar vad vi hade för oss igår kväll.... vi är nämligen HELT slut, orkar knappt lämna soffan. Vi var utleasade till Norman hela kvällen, men vad vi gjorde tänker vi då inte berätta - det tog på krafterna i alla fall, om man säger så!!!! Vi orkade knappt hälsa på husfolket när dom behagade komma hem framåt natten. Nåja, det är ju kul att nån gång ha lite hemligheter för dom som tror att dom har den totala kontrollen ;-)
   
13/11 Just nu känns det som det här blivit en foto-dagbok. Men det beror bara på att jag inte har ett dugg att berätta - vi gör samma saker hela tiden..... men vi njuter av snön i alla fall. Och matte är barnsligt förtjust just nu - hon tycker att det är helt underbart ute. Det är väl därför kameran plötsligt får följa på våra prommisar igen....
Det var precis lika soligt idag också och snön lyser vit i träden........
   
 
Man kan ju undra varför hon fotar fallfärdiga lador.....
 
 
Det finns mycket smaskigt på "travbanan"....
 
 
Motsol på väg hem
 
   
12/11
Vilka härliga dagar vi har..... rena vårvädret!
 
   
 
   
 
   
 
 
Höga höjder är kul, även för oss lite äldre...
 
   
10/11 Allt är bara vitt, vitt, vitt - vi har riktig julstämning redan nu. Men däremot kan vi inte gå på isen ännu..... den håller inte!!
 
   
7/11 Verkar som det blev vinter! Två nätter räckte! Och som det verkar blir den nog kvar...... man kan ju alltid hoppas. Det är jättehärligt - man kan göra snöänglar och roa sig i snöhögarna. Och plötsligt har vi inte lera över hela huset...... bara de!!!!

Vi har bestämt att vi ska försöka njuta av varje sekund hädanefter. Så länge vi får vara friska måste vi ta vara på livet och njuta. Vi tror i alla fall att vi är friska, men man vet ju aldrig....
Vi har plötsligt fått flera tråkigheter runt omkring oss, både bland husfolkets vänner och bland våra vänner. Man bllir ju helt klart ledsen och lite fundersam.... Vad är det som händer??
Men, som sagt, vi ska försöka att inte deppa ihop i alla fall utan ta vara på de härliga dagarna vi har tillsammans.

Till vänner o bekanta som är berörda: Vi tänker på er och är med er!!
   
5/11 VILKEN LYCKA!!!! Vi har fått snö! Det uppskattas, vill jag lova. Vi firade med en rejäl busrunda här på morron....
 
   
em Det blev snöträning idag också - inte nog med att vi var lyckliga i morse, nu är lyckan total. Det blev prommis med eld och fika OCH träning. Men vi fick verkligen göra rätt för oss, inte helt enkelt att göra ett sök i snö. Men om viljan finns så löser det mesta sig. Efter fältet blev det markeringar. Syrra lyckades inte så bra men efter en hel del tjorvande och letande skickade matte henne på linjetag i stället med stopp och dirigering - det gick däremot klockrent, så t o m matte blev nöjd - inte illa!!
   
4/11 Igår upplevde nog Syrra sitt värsta trauma hitintills.... det såg i alla fall ut så. Själv stod jag bara och begrundade eländet.....
Vi var o prommade efter en skogsväg som kurvade en bit bort. I vanlig ordning var Syrra före oss, så hon såg vad som rörde sig bakom kurvan. Plötsligt kom hon tillbaka i 100 knyck och ställde sig bakom matte. Men....... det var bara det att efter henne kom en hel hop - minst sex - nakenhundar med o utan kläder. Och alla skulle på Syrra. Hon värjde sig och bjäbbade emot, men framför allt en av dom var riktigt på hugget. Ida hette hon förresten! Matte trodde nog att Syrra skulle nypa till henne, men så blev det som tur var inte.
Nåväl, så småningom kom deras husfolk och samlade ihop flocken och ordningen var återställd. Men Syrra trodde nog hennes sista tid var kommen..... så många, så tuffa och vilket liv dom förde.

Idag är det fortsatt gråmulet och vi ska nog börja dagen med lite tassklippning.
Men jag är lite förargad på husse, för jag får inte vara i min "hundkoja" - bilen alltså - när det är så här blött ute. Jag brukar annars tillbringa hela förmiddagarna där. Jag har suttit utanför fönstret och stirrat på honom i säkert 2 timmar och försökt få honom att öppna bakluckan utan resultat. Han påstår att jag måste vänja av mig inför vintern. Och jag undrar ju naturligtvis - Varför då?????
   
2/11 Ooooops.... nu har det gått en vecka igen utan att jag gett mig tillkänna. Men, men sånt är livet som pensionär - man har ingen tidsuppfattning - tiden bara går och går. Och fort går den också.

Men, som vanligt, så har det inte hänt så mycket - vi har prommat och tränat och myst på i största allmänhet. Vädret har varit helt underbart och vi har lufsat omkring i solsken på dagarna.
Idag kan man väl inte säga att solen har skinit precis, men det var varmt och skönt.
Vi har varit i Heden i "vårt" bauta-grustag och sprungit som bara den. Syrra fick ett sånt där jättelångt linjetag över grustaget men jag fick nöja mig med lite kortare. Lill-tokan tjorvade lite, men hon löste uppgiften i alla fall.
Annars är det väl inget speciellt..... Men jag har lite tankar om Lillans kunskaper! Jag tror att hon kan om hon vill..... det är bara så sällan hon vill. Förra helgen t ex, då skötte hon sig exemplariskt på träningen av nån anledning. Tror faktiskt det var för att hon ville visa mormor och mamma att hon kan. För i veckan, när vi faktiskt hade en "riktig" träning, då var hon helt hopplös igen!!!!! Hon tuggade på dummisarna så det bara small och hon tappade dem hela tiden,
Jag tycker faktiskt det är jättesynd att hon gör så där, för matte blir helt förstörd...... Shit, säger hon - aldrig får man va riktigt glad. Själv har jag ju alltid haft en nöjd matte när vi tränat!
Nåväl - jag ska väl inte bry mig kanske.

Som tur är har matte fått ett nytt intresse nu....... Wilma heter hon! En liten tjej, som tydligen är väldigt lik mig i sättet. Alltså måste det vara en toppentjej!!!!! Matte verkar mer intresserad av henne just nu än av oss. Hon t o m åker ut i skogen med Wilma utan att vi får följa med - taskigt tycker jag för jag tycker ju om såna där små vildingar..... jag älskar att uppfostra såna!!!
I morron ska visst matte åka och titta på Wilma när hon har sitt avslutningsprov på valpkursen! Det måste ju bara betyda att hon tycker att vi är lite tråkiga.... eller????