Efter mycket om och men är vi då äntligen på väg på vår drömsemester!!

Sen somnade vi!!!!

Vi sov lite av och till under natten och hade verkligen inget att klaga på. Vi hade gott om plats för både ben och stjärt, temperaturen skön och luften inte alls torr. Det var som att sitta hemma i soffan. Dreamliner gjorde skäl för namnet.

När vi hade 1 tim kvar av de 11 flygtimmarna blev det frukost med bl a ostomelett m bacon.

Incheckningen till Jamaica gick föredömligt snabbt men efter det blev det att vänta ganska länge i bussen - närmare bestämt tills hela ankomsthallen var tömd. Det saknades nämligen 2 pers i vår buss, men de kom aldrig och vår misstanke var att det var vårt resesällskap, som inte blivit avbokade.
10 min senare var vi på hotellet RIU Montego Bay och fick efter en hel del administration och köande vårt rum. Vi blev eskorterade l å n g t inom området i becksvart mörker. Men det visade sig morgonen därpå att det egentligen inte var så långt och att området var hur fint som helst.

Tisdag - hotellrummet

Kl 06.00 tisdag morron kom vi in på vårt rum - ganska trötta o slitna. Det enda vi hade i huvudet var vad flygvärdinnan sagt: Gå och lägg er och sov till lunch, då kommer ni lättare in i rytmen.
Men jag var ju tvungen att packa upp först - det är ett måste för mig, att packa upp och få undan resväskorna.
Under tiden upptäckte vi att det mesta inte uppfyllde kraven på ett hotellrum, men iddes inte bry oss. Först sova - sen klaga.
Det saknades kuddar, täcken och handdukar. Byrån gick inte att använda, säkerhetsskåpet hade bortsliten instruktion och toaletten hade hakat upp sig m m små saker. Bl a hade vi jättetråkig utsikt från en markterrass, ut mot en tennisbana.
När vi precis packat upp knackade det på dörren. Där stod en kille från receptionen och försökte förklara för oss att vi inte skulle packa upp, för vi skulle få ett nytt rum - bli uppgraderade......
Efter det försökte jag sova, men det gick ju inte och Jim gick ner på stranden för att kolla lite. Sen packade vi ner allt igen, åt frukost och vid 11.30 var allt kirrat.

Vi fick en SVIT med HAVSUTSIKT och med jacuzzi på rummet. Lyckan var total.

Minibaren gick inte av för hackor den heller........



Kvällen bjöd på underhållning och drinkar på stranden med en hel del reggae!!!

Natten som följde blev magisk - vi sov som små barn.

Redan onsdag

Ooops...... redan onsdag. Vi har ingen koll på dag o tid längre, men det spelar ju egentligen ingen roll - vi har semester!!

Morgonpigga blev det kaffe med whisky på balkongen.....

.....där vi hade jättefin utsikt mot havet (stranden i gryning)

Morgonstunden på balkongen var Jims favorittid på dagen. Han hade, som tur var, med sig en vattenkokare så att han kunde fixa första morgonkaffet på balkongen. Där satt han när solen gick upp och gottade sig tills jag vaknade, vilket som vanligt inte var speciellt tidigt

Andra frukost intogs sen på en av restaurangerna, den vi besökte mest. Och matutbudet gick inte att klaga på - helt otroligt vilken buffé. Går inte att förklara, för man kan inte i sin vildaste fantasi tänka att det kan finnas så stort utbud. Maten var väldigt internationell och jag tror nog att de kunde tillfredsställa de flesta nationaliteters smak. Dessvärre har vi missat ta nåt kort på bufféerna - det var synd!

Poade på resten av dagen och solade lite försiktigt. Det blev omväxlande poolen, stranden och poolbaren.
Vi utforskade området och gillade det vi såg - lummigt och härligt. All personal man kom i kontakt med var väldigt trevliga och serviceminded och hade alltid ett leende på läpparna.

Vädret var som vi mindes från Tobago med en vind som fläktade bort den värsta hettan. Inte speciellt fuktigt. T o m jag tyckte att det var en skön värme. Men naturligtvis sökte jag mig in under palmer och träd och låg för det mesta i skuggan - eller låg och låg, vi gick mest och kollade omkring.


På kvällen hade vi tänkt oss den italienska restaurangen men hade missat bokningen - får försöka i morron igen. Bokningssystemet var lite klumpigt. Folk började köa kl 08 för att boka och man fick bara boka för två kvällar, så det blev en del köande för Jim eftersom det var han som var vaken den tiden på dygnet.
Kvällen slutade med middag på "frukostrestaurangen" tillsammans med ett berest par från Luleå. Kvinnan i sällskapet fixade t o m så att vi fick dricka riktigt vin - vilket senare skulle visa sig inte vara det lättaste. Vi lyckades aldrig med den bedriften igen och inte de heller.
Det röda, lokala vinet var verkligen inte gott. Själv vägrade jag dricka det. Körde på det vita i stället, vilket var en smula bättre men inte alls bra det heller.
Efter det blev det proffsig dansunderhållning - vilket skulle visa sig var stående på kvällarna men med olika teman.

Torsdag

Igår kväll fick vi förresten telefon från hotellets manager, som frågade hur vi trivdes i vårt nya rum!! Svaret blev naturligtvis TOPPEN.
Vi hade ju dessutom fått ett brev där de bad om ursäkt för våra olägenheter (?) och en presentförpackning med Blue Mountain-kaffe - inte illa!! I shopen kostar en sån 200 kr och det sägs att det är världens bästa kaffe. Ska nog köpa hem lite mer kaffe och sen hade vi tänkt köpa Jerk-krydda också - om vi nu lyckas!

Idag har jag prickat av två saker på min bucket-list - kul!!
Först var jag på ett aerobic-pass på stranden som avslutades med bad i havet - det har jag pratat mycket om. Själva passet kändes lite väl häftigt för gam-hjärtat, så det blev bara en gång. Att stå mitt i solen, mitt på dan och sparka sig trött var nog inte min grej riktigt. Men havsbadet efteråt var som väntat härligt, även svalkande fastän det var jättevarmt i vattnet.
Däremot blev det sen ett vattengympa-pass (som jag heller aldrig gjort) och det var ju hur skönt som helst!!!

På kvällen blev det middag på det vanliga stället följt av en fantastisk show! Nästan så att man häll andan i 1,5 tim - så bra var den - en Michael Jackson-show.

Hemgången från showen blev lite turbulent..... Jim gick ner till en av sälj-kajakerna och jag fortsatte hem, för det kändes lite kymigt i mörkret. Jag väntade vid den ena ingången till vårt rum men gubben var som uppslukad av jorden. Gick, halvsprang runt huset och letade, samtidigt som jag blev ganska orolig. Det visade sig sen att Jim inte sett till mig och trodde jag gått vilse - så då letade vi på varsitt håll ett tag. Till slut såg jag att vår balkongdörr var öppen och insåg att Jim gått hem. Alltså - allt väl så långt. Men sen bröt helvetet löst - han hade köpt en joint och jag blev förbannad.
Så slutade den dan men morgonen därpå var allt i sin ordning och förblir väl så tills han ska prova den där jointen - tänk om han blir hög o konstig, men vet ju aldrig.

Fredag - Montego City

Fredag - idag tog vi mod till oss och åkte taxi in till Montego, fastän Fritidsresor varnat oss. Men vi åkte mitt på dag, som enl dem skulle vara säkrast och dessutom hade vi med oss Luleå-borna. Bara det kändes lite tryggare. Eftersom vi var där när solen stod som högst var det hett som i hell på gatorna. Men vi fick i a f se "eländet". Vi hamnade nämligen neråt hamnen till och där såg det mest ut som en kåkstad. Men det var stor skillnad i standard för ibland räckte det att gå över gatan för att hamna i "bättre" kvarter.
Vi skulle ju gu-be-vars shoppa, men det blev det inget av. Man hade fullt sjå att hålla reda på var man satte fötterna - trottoarer verkade lyx. Och fanns det en trottoar var den belamrad med folk och små allehanda-stånd - bl a Marijuana, frukt, vatten o dyl och gatorna var fulla med bilar som inte verkade ha en enda trafikregel att följa.
Eftersom man hela tiden var tvungen hålla koll på bilar och var man satte fötterna + att allt kändes lite "kymigt" blev det shopping i en turistfälla (souvenirbutik), där taxin släppt av oss.

Många försökte hjälpa oss fram i myllret, men eftersom vi hört att de som gör det i slutändan vill ha betalt ignorerade vi dem, även om det kändes taskigt, för alla var ju jättetrevliga.
Nästan direkt vi klivit ur taxin kom det fram en kille till Jim och sa att han skulle ta av sig guldkedjan för de som bestämt sig för att stjäla bara tar ett tag och rycker av en sånt som kan vara av värde.

Om man nu ska jämföra, så såg vi fler poliser på den där lilla promenaden än vi någonsin gör hemma. Flera var utrustade med fina cyklar och en del hade t o m siren och "blåljus" på sin cykel.
Mötte även ett par "stridsfordon" - kamouflagemålade, öppna fordon med tillika kamouflageklädda män med k-pistar. De vinkade o hejade visserligen men det var förmodligen inte deras syfte med åkturen.

Vi såg också nån typ av sprittransport, där de lastade ut sprit från en lokal och där stod en uniformerad vakt med hagelbössa och såg till att allt gick som det skulle. Bilen som skulle frakta spriten var en lastbil med flera beväpnade "vakter" på flaket.

Vi gick bara omkring ca 1,5 tim, eftersom svetten lackade, men vi såg nog tillräckligt. Avslutade med en öl på en bar, i ett kvarter där det kändes lite trevligare.

Tillbaka vid butiken där vi blev avsläppta ringde affärsinnehavaren och beställde dit "vår" taxi. Och under väntetiden fick affären sälja priskryddade grejer till oss dumma turister. De hade ett riktigt bra avtal som säkert båda tjänade på. Taxin sa att han skulle skjutsa oss till en Galleria - och vem vet, en liten souvenirbutik kanske kallas så där nere.
Men OK - vi fick snabbt och lätt tag på Jerk-krydda och kaffe - så alla var nog höjda i slutändan.

Det var i a f kul att se nåt av verkliga Jamaica.

Det blev inga kort tagna i hamnområdet. De jag lagt in är från lite "finare" områden. Det sista är visst ett lekland.

Väl hemma avslutades kvällen på Asienrestaurangen med Luleåborna.

Hotellområdet

Verkade vara populärt med bröllop på stranden, vi hade full uppsikt från vår balkong

En av alla promenadvägar

Lördag - Utflykt

Upp med tuppen - väckaren (Jim alltså!) slog till vid 06. Vi skulle på heldagsutflykt till Appleton rombryggeri och på vägen besöka YS Falls och Black River med sina krokodiler.

Började i "frukostrestaurangen" som öppnade 07. Där var det redan en liten kö och när dörrarna slogs upp stod hela personalen (å de var många) uppställda på rad på var sida om ingången och applåderade. Snacka om att känna sig välkommen. Kändes faktiskt som om man var efterlängtad . Nåt att införa på Panelen här i stan kanske???

Vid 07.45 gick vi ombord på bussen tillsammans med en hel del andra "grå-ryggar". Några yngre var faktiskt också med men det kändes som om vi var i rätt ålder ...

Fritidsresors guide pratade en hel del, men det var inte mycket jag och flera med mig inte hörde. Och jag tror inte att det berodde på våra gamla öron..... Men vi klarade oss tydligen utan all informationen, men det kanske hade varit kul att höra vad hon hade att förtälja.

Resan gick tvärs över ön på rent skraltiga och smala vägar. På vissa ställen förstod man inte ens att det gick att mötas och träden skrapade mot rutorna.
På ett ställe passerade vi en bro som var smalare än bussen enl Jim, men vi kom ju över så jag undrar om det var riktigt sant. Av nån lustig anledning var vi ändå aldrig rädda, kändes som vi hade en säker chaufför och allt gick bra men tutan gick varm!

Det var kul att åka upp i bergen - det var väldigt kuperat och såg frodigt och grönt ut. Dessutom fick man en glimt av hur lokalbefolkningen hade det och det var väl lite si och så med det. En salig blandning av ganska fina hus, lite sämre hus, rena skjul och många ofärdiga hus.
Det är jättedyrt att låna till ett husbygge, så det kan ta upp till 20 år innan de blir färdiga. De flesta har inte råd att låna så de bygger ett pyttelitet hus som de sen bygger på eftersom, när de får råd.
Såg ut som de flesta hade en el flera getter. Inte så konstigt kanske för get verkade vara huvudfödan. Om nån ur lokalbefolkningen körde ihjäl en get, vilket förmodligen var lätt gjort, så blev dom bara glada. Det innebar mat på bordet och de tar visst tillvara allt, även ögon, öron o klövar. Nåt vi har missat här hemma???
Vi såg även lite vanlig boskap, men inte så mycket, men de vi såg verkade välmående. Vi såg inte heller så många hundar o kattor - verkar mystiskt. Rensar dom kanske bort dom på nätterna? Som dom gjorde på Tobago.
Men i några byar såg vi faktiskt hundar som verkade höra hemma nånstans. Dom låg för det mesta o dåsade på nån tomt.

Tillbaka till själva utflyktsmålen.....

Första anhalten var Black River, där vi åkte en flodbåt i rena Mangroveträsket. Vi kände oss riktigt hemma för så där fult har vi längst in i Buddbyträsket också. Det var alltså inte vackert men vi fick i a f se många krokodiler och några fåglar, som höll sig utom fotoavstånd.

Krokodilerna verkade lite halvtama, men levde fritt. När kaptenen visslade o lockade kom de fram till båten o ville ha mat. Som tröst (?) sa han att det inte var den anfallande typen av krokodil, utan en snällare typ som levde på fisk...... men tror nog inte att nån skulle vilja bada där i alla fall

Anhalt två var YS Falls. Dit fick vi åka traktor o vagn sista biten. Det var ett mycket vackert ställe med fina små forsar i etapper och sel på varje etapp, där man kunde bada, vilket Jim också gjorde. Jag försökte ta trappan ända upp till toppen, men den var för dagen avstängd halvvägs, så jag fick inte se fallen från ovan.
Folk slängde sig ut i selen med rep och åkte i en oherrans fart över oss i nån typ av linbana från toppen av berget - det såg riktigt kul ut!

Vi såg våra första kollibrin här också - de hade matningsautomater ute och där satt vi och vaktade ett tag. Det var en sort som var jättefin med långa "svansar".

Träffade två kissekatter också, men de var skygga. Och i en stor hage såg vi en flock hästar, som verkade ha det bra. Förmodligen användes de i turistnäringen - det var i a f min slutsats.
Man ser knappt hästarna på kortet, men man ser ju i a f att de har en fin äng att vara på

Så lite kort från fallen....

Efter YS Falls var det lunch uppe i bergen - det var nog den enda inhemska restaurangen vi besökte. Turen gick brant uppåt och där skulle, enl uppgift, utsikten vara vidunderlig!!! Men då har de inte sett Norrland! Vi tyckte väl mest det såg ut som en stor hjortronmyr med kullar i bakgrunden - inget speciellt alltså.

Maten bestod av kyckling el "kalops" med bön-ris, en liten fruktdrink först och vatten till maten. Allt detta till det humana priset av ca 216:- - ungefär som hemma alltså, kanske lite dyrare. Men det var det värt för Jim tyckte "kalopsen" var toppengod och tog om flera ggr!! Inte nog med att det smakade som vår kalops, det såg ut så också. Själv åt jag kyckling och den var också god.

Här är utsikten:

Så bar det då iväg till slutdestinationen, som nog de flesta "gubbarna" väntat på,
Appleton Romtillverkning.

Vi fick smaka på sockervattnet som utvanns och det var verkligen hur sött som helst. Visade sig att sockerrören innehåller en hel del vätska - de fyllde snabbt en tillbringare.

Fabriken har jag inte så mycket att säga om, men många verkade tycka det var intressant. De tillverkade visst 6 milj liter per år!

Så kom då höjdpunkten - provsmakningen. De satte upp en radda flaskor, som vi kunde prova hur mycket vi ville ur. Men det blev lugnt - vi var ett städat sällskap
Det visade sig att de även hade flera romlikörer, vilket jag aldrig reflekterat över. Den med kokos gillade jag skarpt.

När vi då fått smaka skulle vi naturligtvis handla. För oss blev det bara en keps och några souvenirflaskor. Men det var många som passade på att handla. Tror nog att det var billigare där än på TaxFree.

De visade oss en 50-åring som de förvarade i en glasmonter och som kostade 50 000 kr - de ni!! Veckan innan hade de sålt en sån till en kille från Canade - undrar just om han druckit nåt eller om den hamnat i en ny glasmonter???

Efter Appleton fick vi äntligen börja hemresan. Två timmar till på dessa skraltiga vägar gjorde oss ganska omskakade och vi blev riktigt nöjda när vi såg hotellet.

Vi fick i a f se lite av ön - bara det var en upplevelse.

Hemma igen blev det snabbdusch och en snabbdrink på balkongen. Hade ju lyckats boka borde på Italy med Luleåborna.
Vilken höjdare - för första gången fick vi "riktig" mat, å då menar jag att det inte var buffé.
Jag åt en himmelskt god risotto med mussslor o räkor och Jim fick sin biff!

Efter det var vi två slagna hjältar. Försökte kolla lite på reggae-showen men det blev kort. Synd, för jag hade ju efterlyst lite mer reggae.

Söndag - beachdag

Beachdag för hela slanten! Men det funkar ju inte att vara där hela tiden, för solen är het. Men jag lyckades ligga nån kvart åt gången. Är väl inte underligt att jag inte blir brun.....
Men jag har då simmat i a f - bara de! Jim påstod att det blev hela 15 m - rekord??? Men jag har simmat flera korta sträckor idag - än är inte undrens tid förbi. Månntro jag kan simma innan jag går i graven - det vore kul!
Och vattengympa blev det också och det är ju bara sååååå skönt!

Middagen intogs i "frukostrestaurangen" och fördrinken i Lobbybaren. Efter det blev det jacuzzibad med levande ljus och kaffe i vårt eminenta rum. Var ju bara tvungna att utnyttja alla faciliteter vi fått tillgång till.
Men säg den lycka som varar. Jag blev ensam i badet ganska snabbt för Jim hade stillat sin nyfikenhet på att "ta en joint"!! Han har surrat om det i säkert ett år - "är man på Jamaica måste man prova en joint". Sagt och gjort. Han hade köpt den av kajak-försäljarna på stranden för 40:-.
Tror nog aldrig han testar igen för han blev riktigt illamående ganska direkt och lämnade jacuzzin för sängen, där han somnade!

Som synes blev han ganska snart vindögd, där han satt och drog o hostade

Själv badade jag en stund för mig själv och satt sen i mörkret på balkongen med lite levande ljus och hörde showen från hotellet - mysigt!!

Måndag - flyttdag

Ja, det blev nästan en heldagssyssla att flytta till Negril, fastän det skulle ta 1,5 timme med buss.

Började dagen med lite simundervisning och strandhäng i Montego Bay. Bussen skulle avgå 12.10, så vi hade lite tid på oss. Vid 11 hade vi tänkt att få oss lite till livs inför "den långa resan" men det blev tji, restaurangen öppnade först kl 12. Så det fick bli en färdknäpp på öl i stället.

Så var det då hur vi skulle åka....??? Varenda taxi ville köra oss och en t o m packade in väskorna, men tog genast ut dem när vi förklarade att han inte skulle få betalt eftersom vi redan betalt transfer mellan hotellen.
Det slutade med att vi fick ringa Fritidsresor. Då visade det sig att vår taxi var försenad p g a trafikkaos!! Föga förvånande....
Nåväl, den kom ca 30 min för sent. Det var lite nervöst innan vi fick tag på Fritidsresor för vi visste inte vilken bil vi skulle ta eller om den kanske redan varit där. Men då var vi alltså på väg - så långt allt väl.

När vi kringelikrokat oss fram till ett annat hotell i Montego och lämnat av ett par var vi fortfarande i Montego och det hade nästan tagit två timmar. Men nu var vi på väg igen..... trodde vi. Då visade det sig att taxin missat ett par på vårt grannhotell Riu Palace, som låg port i port med vårat. Meningen var då att vi skulle vända tillbaka och börja om från början. Men det löste sig i a f så att vi fick vänta i utkanten av Montego under tiden en annan taxi skjutsade de kvarglömda till oss.

Då var vi lagom kissnödiga och hade nästan hela resan kvar och den andra familjen var hungrig. Så vi bad taxikillen ta oss till nåt ställe med gatukök och rest-room.
Gatuköket gick bra - det blev värre med toan men det fanns en liten "supermarket". Chauffören ordnade så att vi fick använda deras toa men vi fick vänta ett tag, så förmodligen gick tjejen iväg och "fixade" lite innan vi blev insläppta.
När vi väl fick gå in blev det att gå på tvären mellan hyllor, genom en trång, vinklad gång, som verkade uppbyggd av rangliga byggskivor och där det var rörigt som bara den. Men väl inne fanns det både papper och vatten - så vi var så nöjda så.
Under tiden vi väntade på familjen som skulle äta tog vi oss en titt inne i affären och köpte lite kaffe o tilltugg. En mycket liten burk instant coffee kostade 70 kr - man undrar vad lokalbefolkningen betalar. Det här var ju ingen turistaffär. De kan omöjligt betala så mycket med sina taskiga löner. Enl flera uppgifter tjänar en "vanlig" arbetare ca 3000-4000 kr per månad.

Den andra familjen väntade på sin "fast" food, som inte var så "fast". De fick den till slut, men då kom paret vi väntat på så de fick ta med sig maten på färden. Våra bortglömda medresenärer visade sig vara ett ungt par från Gällivare, som vi sen umgicks en del med.

Då kunde vi börja om på vår resa mot Negril.
Det var en förvånansvärt "bra" väg (A1) även om det blev tvärstopp emellanåt. Åkte förbi många små byar/samhällen, där man kunde få en glimt av Jamaica-livet.

Det såg betydligt bördigare ut efter den här vägen och man såg flera små, välvårdade hus. Men de var ju uppblandade med små skjul också.

Vet inte vad klockan var, men ca halv fyra kom vi till hotellet, som verkade betydligt lugnare än det vi kom ifrån - lite "sömnigare".

Fick ett rum i sista huslängan, så det blev till att promenera en hel del! Och bagaget ville inte dyka upp så till slut begav vi oss ut o kollade lite.
Träffade några Sävastbor vi kände, som vi visste skulle vara här.
Stranden verkade toppen och ganska lång - mysigt! Man fick känslan av att man kunde gå omkring o strosa en del.
När vi fått bagaget och kunde byta om lite drog vi iväg för att äta midag, riktigt hungriga var vi för vi hade ju missat lunchen.
Efter det gick vi ner till stranden, där solstolar var riggade i en rundel. Där la vi oss ner och det visade sig att det blev beach-party med reggae - toppenkul!! Och det bästa av allt - jag fick återuppliva Tobago med att dansa "cent-fivecent-tencent-dollar". TjoHooo!!!!! Tänk att den fortfarande dansas. För oss var det 25 år sen sist, men den satt

Tisdag på nytt hotell - Clubhotel Riu Negril

Morron- och förmiddagsbestyren bestod i att byta rum. Det blev en hörnlägenhet i samma hus absolut längst bort och längst upp, från receptionen räknat. Den här gången har vi själva köpt upp oss, för Jim kunde inte leva utan havsutsikt - och vi fick verkligen fin utsikt.....

Testade solstolarna en sväng på fm men sen tog jag en prommis förbi alla stånd - bara det..... Kul att kunna röra sig lite. Kan bara inte ligga i solen o steka.

På em blev det riktigt bra på vår balkong. Man kunde välja mellan sol o skugga - gissa vad jag valde.
Sen drog molnen ihop sig och några regndroppar föll, men det blev inte mer än en regnbåge. Jag skyndade mig ner för jag ville känna på det tropiska regnet. Men det blev inget av med det. I stället gick jag omkring bland småfisk i havet och hittade några snäckor. Kollade även in en Pelikan som också upptäckt alla småfiskar.
Vi har en katt också, som skriker i buskarna - låter som en riktig marskatt. Annars är det långt mellan kissarna.
På Green Island (frukostrestaurangen) ville Hägrar och Black Crackle gärna dela mat med oss och flög omkring bland borden. Jag är ju så knäpp så att jag gillar sånt. .

I såna här stånd serverades lunch varje dag - stående rätt var Jerk-chicken, bönris, potatis och två olika såser - Jerksåsen var stark och god.
Allt hade samma stuk som på Montego Bay så vi fortsatte att äta det till lunch. Riktigt gott. Skönt att man kan ta nåt enkelt på stranden, för det går bara inte att äta buffé tre ggr/dag.

När de inte serverade lunch såg det ut så här i de små hytterna...... bara att hämta vad man ville ha

När vi utforskat det nya stället försökte vi sova middag, men det gick inte. Antagligen var vi väl alldeles för nyfikna. Dessvärre började jag få ont i halsen, kraxade o hostade och var helt tät..... inte kul. Men var ju ändå tvungen att försöka vara igång och det gick väl si så där. Jim fick mycket egentid i Negril .

Nåt annat som var märkligt var att det här var vårt fjärde hotellrum och Jims kaffekokare hade funkat utan adapter på alla ställen - även i rummet ett plan ner i samma hus - men inte här. Tfn-laddarna funkade. Som tur var hade Sävastborna en adapter som vi fick låna, för de vi hade med oss funkade inte heller. Det hade ju gått åt pipsvängen direkt om inte Jim fått dricka sitt kaffe i arla morgonstund, så det var skönt att det löste sig.

Kvällsmaten intog vi i Asienrestaurangen av nån anledning. Vi hade ju bestämt oss för att inte gå dit, men med det knäppa bokningssystemet, som vi har lite svårt att förstå, kan det bli lite hur som helst. Som ikväll t ex: Gällivareborna hade fått bord 18.30 enl "biljetten" men hade beställt 20.30. De försökte snacka med "portvakten" men de fick vända, även om många bord var lediga..... (???) Själva försökte vi komma in på Italy en kväll utan att ha bokat, men det gick ju förstås inte. Det var likadant där - många lediga bord....
Vi har inte lyckats vara på nåt Steakhouse än, men i morron ska Jim ställa sig i bordsbokningskö igen kl 08!!

Efter maten kollade vi lite på en dansshow med bl a Abba-potpurri, men vi börjar vara lite less på showerna. Ungefär samma stuk - bara musiken som skiljer. Men Michael Jackson-showen fastnade.

Ja - det var vår första hela dag i Negril. Verkar vara lite "sömnigare". Både serviceglädjen och maten saknar det där "lilla extra", Men det finns absolut inget att klaga på i a f.

Oj, höll på att glömma...... vi blev så glada på kvällen för då kom Görtrud från Tobago och hälsade på. Kul att se henne igen...... Men det blev bara en kväll och inga kompisar verkade hon ha heller.

Onsdag

Köpte ett halsband, som jag tyckte var snyggt, till hundvakten. Det var gjort av nåt lokalt material som jag inte kommer ihåg vad det hette, men det skulle t o m hjälpa mot ledvärk o dyl . Till mig själv köpte jag ett "strandskynke" i de jamaicanska färgerna.

Efter det blev det balkonghäng och middag på Green Island och efter det var det bara sova-sova-sova som gällde för mig. Jim stannade i lobbybaren och såg show tillsammans med Sävastborna.

Torsdag

Lugn dag som började med kaffe o macka på rummet - en liten förfrukost till den rätta! Var in på Sportbaren innan jag gick hem igår och hämtade några mackor. Låg sen på stranden tills det blev "Happy Hour". Väldigt vad lätt man tar åt sig vissa vanor, för nu är det piller och sova som gäller för min del....
Men det blev lite fel i planeringen idag - hoppade lunchen - och det var ingen höjdare. Slutade med att vi var till Sportbaren ett par gånger och hämtade sallad, fruktsallad o mer mackor för att klara oss till middagen

Eftermiddagen ägnade vi åt lite olika pool-häng, bl a pool-baren. Sen låg vi på "vår" strand. Var lite kul där för man kunde gå omkring o kolla småfiskarna. Pelikaner och en "stor häger" (som förmodligen var nåt annat, men såg ut så) gjorde oss sällskap. "Hägern" verkade nästan tam, för man kunde gå jättenära.
Såg en sjöborre också, som vi turligt nog inte trampade på. Den var snygg - glänsande svart men taggarna var lika vassa som piggsvinets.

En mindre pool med sköna "cementsängar"

Sjöborren

Lite bilder från hotellet och hotellområdet:

På stränderna i Negril var det lite andra regler för försäljare, underhållare o dyl. Där fick dom faktiskt gå på stränderna, men bara precis i vattenlinjen. De fick aldrig komma upp på stranden och röra sig bland solstolarna. Ganska skönt faktiskt.
Killarna på bilden hade gärna fått lite dricks av mig men eftersom man inte behövde några pengar på stranden så hade man ju aldrig med sig några - det kändes lite taskigt och det var ju inte varje dag de kom....

Fredag igen...

Kändes som det skulle bli en otroligt varm dag - inte ett moln på himlen och vi hade bestämt oss för att åka till Seven Miles tillsammans med Sävastborna.
Först blev det en anhalt i en by som hette Time Square, där det skulle finnas en ATM (bankomat). Men eftersom det var långfredag var banken stängd.
Nästa anhalt blev Down Town där det även fanns några affärer. Köpte mig ett par shorts med "Jamaica" i baken, bara på kul. Passar säkert bra i växthuset om det blir sommar även hos oss. Här är det ca 50° i juni-juli - skönt att vi bor där vi bor .

För att återgå till Seven Miles. Den är rankad som en av de bästa stränderna i världen och det kan nog stämma för den var helt UNDERBAR. Hård, fin sandbotten så långt du kunde gå och själva stranden var ca sex km, inte alls belamrad med en massa folk eller solstolar utan man kunde gå omkring som man ville.
På den stranden hade jag gärna bott!! Men det var i a f kul att se vilka fina stränder det fanns!
Kändes plötsligt som om man var på Jamaica . Synd bara att vi inte hade varit där i början på veckan, så att man kunde åkt dit flera gånger.
Det blev en ganska kort promenad med några dopp och som avslutning en kall öl i en genuin västindisk bar (i a f enl mig) - enkel, lite sjabbig, reggaemusik...... precis som jag vill ha det.
Det enda jag inte gillade på stranden var att de gick fram o tillbaka med hästar, som de ville att vi skulle rida på - stackars krakar! Men de såg i o f s ganska välmående ut...

Väl hemkommen igen blev det "Happy Hour". Jag är riktigt päcklig fortfarande och sover som en gris mellan hostningarna och de lugna aktiviteterna.
På kvällen hade vi då äntligen fått åt oss en biljett till SeaGull (steakhouse) o herre min gud så mycket mat, man blev mätt bara av att titta....
Tre olika förrätter (1 - grillad kyckling, olika friterade grejer o en dipp m morötter och selleri. 2 - Ceasarsallad som var toppengod. 3 - Potatis- o tomatsoppa som var upphälld så att ena halvan var gul o den andra röd. Den var himmelskt god, har beställt en sån av pappa när vi kommer hem )
Huvudrätten bestod av kött till Jim, som visst var jättegott, och fisk till mig som inte var speciellt god.
Efterrätten var Cheescake med likte kiwi o jordbuggar - tja, si så där.
Efter allt detta hasade vi oss till lobbybaren och lyssnade på reggae. T o m jag stannade til slutet för musiken var mysig och det var en hel del skaka rumpa - ja inte för oss, men för många andra.

Lördag

Efter det blev en jättesnabb middag och sen sängen. Det blev omtag på min förkylning och jag som kände mig så bra på fm. Synd att man inte är pigg och Jim blir ju också lidande. Tur att vi får åka hem snart .

Söndag

Natten var grymt jobbig.... stackars Jim. Han får ju inte heller sova. Men nu börjar hemresan... var o kollad med Fritidsresor idag och 8.20 i morron lämnar vi stället.

Var på stranden i princip hela dan - jag naturligtvis under ett träd. Tog en Mohito, som var riktigt god! De flesta drinkarna var riktigt goda men av nån anledning blev man aldrig påverkad. Lika bra det!!

Nu har jag lyckats flyta också, alldeles på egen hand. Visserligen på väldigt grunt vatten, men ändå.... för mig är det ändå en bragd

Ingen "Happy Hour" idag - försökte hålla ut i det längsta. Sen började vi packa. Tog en Rom o Cola på balkongen innan vi drog in till "centrum", där vi träffade Gällivareborna och satt o surrade en stund innan middag.
Kvällens show bestod av Steelband, som var riktigt bra, men då hade mitt huvud börjat spränga så det var bara piller och säng som hägrade. Jim höll ut och såg i a f hela showen och gillade den.

Måndag - hemresa

Upp med tuppen kl 06. Gick ner till lobbyn redan vid 07 och taxade ut efter en lättare frukost. 08.20 kom bussen, helt i tid.
Efter dryga timmen var vi på flygplatsen där det blev till att visa passet i parti o minut. Och den där premiumkön var inte mycket att hurra för. Visserligen kortare, men det var väl det enda och att vi fick gå ombord först.
Just ja... var på TraxFree och fick åt oss en Cognac och en lokal Rom, den som enl Appleton var den bästa till Rom o Cola. Det var även den billigaste, men jag ville ha just den.
Vi letade, vin, champagne el Cava också till hundvakterna, men där gick vi bet. Det enda vin vi hittade var några flaskor Jamaicanskt och det ville vi INTE ha.
Blev ett litet panikinköp också - en trägrej som jag gillade. Kul att ha nåt minne i a f.

På planet

Platsbokningen var verkligen ett lyckokast. Bl a var det bara första raden som hade ett stöd som gick att fälla ut för benen, så man kunde sträcka ut ordentligt, ja rentav ligga raklång!!
Först fick vi lite Sparkling Wine med chips...... sen följde drinkar, middag, drinkar, frukost - hur mycket som helst - bara ropa till!!! Framåt morron tog vi en kaffeslurk och fick en varm handduk, som gjorde susen.
Blev inte till att sova nåt på hela natten, bara slumra en liten stund. Pratade en hel del med Luleåborna och Övertorneå-gänget. Mycket intressant. En av tjejerna hade bott på Tobago i 10 år och innan det jobbat på kibbutz. En annan hade bott på Borneo och i Afrika. Vilka minnen och upplevelser de hade.

Resan gick fort (9,45 tim) och vi mådde som prinsar

Väl hemma mötte våra tilltänkta resekompisar upp och skjutsade hem oss. Toppensnällt att kliva upp före tuppen och hämta oss - Tack för det!! Vi landade ca 04.45.

Vid 07 hämtade vi hem vår efterlängtade Syrra och sen blev det sova och soffhäng för hela slanten.

Slutsummering

Vi har haft en toppensemester och är nöjda med det mesta. Framför allt har Jim trivts som fisken i vatten och dessutom mått hur bra som helst. Själv hade jag väl önskat att jag varit pigg hela tiden. Och dessutom tyckte vi det var ofantligt synd att vi inte fick med oss vårt resesällskap. Men man kan inte få allt.
Alla inhemska människor vi träffade var helt fantastiska - vänliga, glada och alltid med ett glatt tillrop på läpparna - Respect Man!!!

Alltså..... vi har haft det toppenbra- Yeah Man!!